mitt rum är stökigt och dammigt. men det luktar gott.
saker förstörs och lagas, men ibland har spillrorna blivit alldeles för många och för små och då finns det inte längre någonting att laga. det gör ont, det hugger och det sliter ens hjärta isär.
men.
jag älskar det som varit och jag älskar det som är.
(låt mig behålla det här, det kan väl jag vara värd)
Kommentarer
Trackback
