västra frölunda
ibland ser man dig på bussen till staden
jag krattar löven kring mitt hjärtas grav
som om jag kunde rå för - jag blev ett monster
jag är ensam men ärlig mot mig själv
det ljusnar utomhus och ögonen svider.
allt är tyst och jag lyssnar till mina egna andetag. aldrig har jag varit så ensam som inatt.
jag krattar löven kring mitt hjärtas grav
som om jag kunde rå för - jag blev ett monster
jag är ensam men ärlig mot mig själv
det ljusnar utomhus och ögonen svider.
allt är tyst och jag lyssnar till mina egna andetag. aldrig har jag varit så ensam som inatt.
Kommentarer
Trackback
